Är det inte otroligt..
Nu klarar jag ju vardagen genom att leva för någon annan? Jag kämpar dagligen med att få Bög-Björn på fötter, få honom att må bra, studera, äta, träffa människor, le och... utöver det städar, tvättar och rensar jag.. Någonstans däremellan får jag tid över till lite studier, men de går inte alls i första hand som de borde! Jag ligger efter delvis på grund av ångesten men det faktum att jag sätter någon annans liv före mitt gör inte att studierna går bättre! Ångesten har ökat markant denna vecka som varit och jag har fortfarande inte gråtit över det som hänt med min bror och idag fick jag veta att han ligger inne ännu. Tyvärr vet jag inte hur mina dagar går ihop, jag är glad över att komma upp ur sängen, äta frukost träffa folk och komma utanför dörren - gärna komma ut innan lunchtid! Mitt liv har förändrats till en kamp - igen!
...och jag hatar att gnälla!
Kanske dags för mig att dra mig hemåt så att du får tid för dig själv??
Björn: Just nu vet jag ingenting...
jag har lite mycket att göra just nu så jag ska läsa igenom ditt inlägg senare! Oj, nu tappade J sleven bakom spisen, hoppsan.
Jag önskar att den kom till mig, jag älskar verkligen bibliotekets tysta del, där har jag koncentration!
jag har lite mycket att göra just nu så jag ska läsa igenom ditt inlägg senare! Oj, nu tappade J sleven bakom spisen, hoppsan.
Jag önskar att den kom till mig, jag älskar verkligen bibliotekets tysta del, där har jag koncentration!
Vi är nog väldigt lika vi två! Om man ser till det du skriver! Du kanske inte tycker det själv, men du verkar lite väl empatisk och även sympatisk... Men ja vet hur det är! Är precis lika dan! Det är inte lätt att koncentrera sej på sej själv när någon i för närhet inte mår bra!
Hoppas iaf att det löser sej snart!
Kramar i massor
Hm, jobbigt det blev nu.. :-/
bara att säga till så finns jag här men ta den tid du behöver.. krama om